Känner mig så missanpassad. Kanske bara osäkerhet. Men ändå.
Trött på att smyga på tå, vara underlägsen alla. Trött på att inte kunna leva fullt ut. Trött på att vara. Vem är jag? Är jag helt misslyckad om jag väljer en annan väg, en orörd väg? Kan det bli rätt?  Kan man ångra sig? Följer ni med mig då? Vågar jag? Kan saker och ting fixas?